En dikt jag läste upp på Isacs dop!!

ISAC...
När du sköts ur mig
som en oljad fisk
Ropade jag av skratt o häpnad o tårfyllda ögon
Sedan desS har du aldrig slutat förvåna mig.

Du drillade som en trast
Medan jag ännu var blodig
Jag skämtade med barnmorskan

Du höll i mitt finger
I ett stadigt grepp
Jag kände mig trygg;
Du skulle ta hand om oss!

Du är mitt barn 
En förlängning av det jag inte kände
In i det jag inte visste!

Därför skriver jag detta till dig
och för att minnas
Att jag en gång var en port för dig
Och att vi möttes
Trötta och nedblodade
Vid gränsstationen

Du kom från "ingenmansland"
Jag kom från "inga barns land"
Och nu går vi frammåt tillsammans
och ÄLSKAR VARANN!!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0